Nyheter & Evenemang - Sorsele Poesisällskap

Go to content

Poetiskt provrum

Sorsele Poesisällskap
Published by in Genomförda · 6 October 2014
En rapport om vad som händer hos oss….
av Carina Bergström


Poetiskt prov rum i Sorsele
  • tema Tidlös kärlek

Sorsele hembygdsgård förvandlades torsdagen 22 maj till ett poetiskt provrum. Sorsele poesisällskaps ordförande Carina Bergström inledde med att hälsa alla välkomna. Värdar för kvällen var Inger Lundmark och Katarina Österholm. Det poetiska rummet började redan i dörren där alla besökare fick ett ord av Inger att fritt associera till. På borden låg inspirerande citat som genast fick igång samtalen runt borden, och efter att Inger presenterat Katarina så var det dags att prova och utforska poesi men även oss själva.
Katarina som sedan ett antal år bor i Arjeplog kommun, och numer är medlem i Sorsele poesisällskap, är teolog och religionsvetare. För henne är skrivandet något som har varit en självklarhet. Redan innan hon kunde skriva skrev hon, och när hon började kunna behärska bokstäver så har skrivandet bara fortsatt.
Under kvällen berättade hon generöst om sitt skrivprojekt som påbörjades 2004, och vilket hon nu håller på att avsluta. Det hela började med att hon studerade äldre religioner och efter att ha läst om de nordisk och grekiska gudarna hamnade hon i Ryssland. Hon blev fascinerad av kulturen, och framväxten av denna stora nation. Hon fastnade i 1100-talet och de furstedömen som då fanns. I sin iver att lära mer så läste hon nu Igors sång och blev helt tagen och denna historia intog nu henne. Hon berättade att hon fortfarande inte är helt klar över vad det är i historien som innerst inne griper henne, men hon blev fast och är fast. Det är en väv med många trådar som flätas samman där stenar och pärlor får en stor symbolisk betydelse. Hon läste, forskade och skrev. Idag har hon en färdig diktsvit som har skickats till förlag, och hon hoppas kunna få den tryckt.
Katarinas tanke med provrummet var att få prova texten på en grupp intresserade och här satt vi nu.
Först fick vi utan någon bakgrundsinformation läsa dikten, och ge uttryck för våra tankar. Nästa steg var att Katarina läste den, med efterföljande respons och slutligen läste hon den efter det att hon berättat historien för oss. Det blev många fina och intressanta samtal, och frågan om texten håller utan att veta vad som ligger bakom den fick ett otvetydigt jakande svar.
Före fikat fick vi lyssna till en längre uppläsning från sviten. Efter dunderfikat med hembakat av Katarina och hennes man Fredrik så bjöd de närvarande på sina dikter och som det brukar bli på våra träffar, så ger dikterna upphov till samtal om poesin, skrivandet, livet och döden.
Denna högst levande kväll slutade med att Inger och Katarina avtackades med varsin bok av Gille Höglander. Carina passade även på att informera om att arbetet med sällskapets tredje anotologi fortsätter. En viss tröghet i processen gör att releasen skjuts upp till hösten, något som vi alla ser fram emot. Det har kommit in många fina dikter. Poesin lever!

Katarinas diktsvit inleds med följande dikt:

dina tunna röda
sköldar
syns inte mer
inga fler strider
inga mjuka händer
allt åldras bleks

koschenill är en så
obeständig färg

så lätt för övermod
att rinna till
inför gamla
ärofyllda löften

så lätt för liv
att likt pärlor
falla ur
ditt unga koger
och bli kvar
på marken i ett hav
av orörd sten






No comments

Back to content